En sommarnatts (mar)dröm
Mitt fina nattlinne i vit bomull med spetsar är en ljuvlig sommardröm. När man har det borde man vakna och äta jordgubbsfrukost i morgonsolen på en altan som inte har en enda träflisa man kan trampa på. Och håret är alltid nytvättat och benen bruna och det står bara inspirerande, engagerande nyheter i tidningen.
Men nu har jag vaknat panikslagen två nätter i sträck med axelbanden snurrade som snaror runt halsen och tyget obekvämt tvinnat och känner att - nej - det får vara nog. Nu knölar jag in det längst in i garderoben. Finns det verkligen tjejer som lyckas vara så där lyxiga hela tiden?!
Men nu har jag vaknat panikslagen två nätter i sträck med axelbanden snurrade som snaror runt halsen och tyget obekvämt tvinnat och känner att - nej - det får vara nog. Nu knölar jag in det längst in i garderoben. Finns det verkligen tjejer som lyckas vara så där lyxiga hela tiden?!
Varvskatt
Lillasyster och jag kvällspromenerade i ett vårvackert Göteborg häromkvällen. Längst ut vid varvet i hamninloppet fick vi sällskap av den här lille krabaten som visade oss var han bor. Egen ingång med trappa och allt! Livet som katt verkar rätt gött. Åtminstone i maj när fåglarna sjunger och man kan sitta i solen långt in på kvällen.
Matematiskt dilemma
I mina föräldras hus finns fyra fjärrkontroller till TVn, men bara två batterier.
Flight FR149 till Barcelona - en flygplansfars
Strax bakom mig i planets bakre del sitter två kvinnor i femtioårsåldern. Båda har tighta jeanskjolar, höga pumps och ännu högre tuperade frisyrer. De placeras lätt in i kategorin jag-är-så-flygrädd-så-jag-försöker-bota-det-med-hejdlösa-mängder-sprit. Deras röster är gälla och när piloten annonserar att vi snart skall lyfta och att resan kommer ta tre timmar och fem minuter applåderar de entusiastiskt. Efter det applåderar de vid varje officiellt meddelande på planet. Säkerhetsmeddelande. Applåd. Säkerhetsmeddelande på engelska. Applåd. Säkerhetsmeddelande på spanska. Applåd.
Flygvärdinnan som tar oss igenom säkerhetsföreskrifterna talar en komisk engelska med rysk brytning samtidigt som hon under lugg kikar på oss i kabinen.
Brevid mig sitter tre tonåringar som har diktat ihop en egen sång, semestern till ära. "Harsa, brassa, Barcelona" sjunger de glatt och den kinesiska familj som sitter mycket rakryggat på raden framför mig vrider ibland diskret på huvudena och tittar på dem. Förutom huvudrörelsen sitter familjen blickstilla hela vägen. De läser inga böcker, hör inte på musik och samtalar inte med varandra. Det enda jag ser från min plats bakom dem är tre stråhattar på rad, mammans med ett ljusblått band knutet runt brättet.
Planet skakar till i kraftig turbulens och tonåringarn lyfter händerna över huvudena och tjuter förtjust som om de åkte bergochdalbana. Detta får igång en bebis några rader längre bak som sedan gallskriker resten av resan och tillsammans med skaket bidrar till en smått hysterisk katastrofstämning ombord.
Tonåringarna börjar diskutera vem som är mest sannolik att överleva vid en krash. Alla röstar på sig själva med motiveringen att de är "överlevnadstypen".
Jag försöker uppfatta vad klockan är genom att kika på den ena tjejens armbandsur och upptäcker till min fasa att vi bara har flugit i femtio minuter.
Tillslut, fortfarande ackompanjeradet av ungens illvrål och tonåringarnas "harsa, brassa, Barcelona" skriker en av de tuperade damerna "Nu landar vi" när hon får syn på de blå landningsljusen på marken. Hon och vänninan applåderar häftigt när vi gör ett jämfotahopp ned på landningsbanan och sedan tillslut stannar.
"Välkommen till Barcelona hela 45 minuter före utsatt tid", säger piloten men jag kan ändå inte hjälpa att det känns väldigt, väldigt lämpligt att den låt som spelas när vi traskar in i bagagehallen är Zombie med Cranberries.
Flygvärdinnan som tar oss igenom säkerhetsföreskrifterna talar en komisk engelska med rysk brytning samtidigt som hon under lugg kikar på oss i kabinen.
Brevid mig sitter tre tonåringar som har diktat ihop en egen sång, semestern till ära. "Harsa, brassa, Barcelona" sjunger de glatt och den kinesiska familj som sitter mycket rakryggat på raden framför mig vrider ibland diskret på huvudena och tittar på dem. Förutom huvudrörelsen sitter familjen blickstilla hela vägen. De läser inga böcker, hör inte på musik och samtalar inte med varandra. Det enda jag ser från min plats bakom dem är tre stråhattar på rad, mammans med ett ljusblått band knutet runt brättet.
Planet skakar till i kraftig turbulens och tonåringarn lyfter händerna över huvudena och tjuter förtjust som om de åkte bergochdalbana. Detta får igång en bebis några rader längre bak som sedan gallskriker resten av resan och tillsammans med skaket bidrar till en smått hysterisk katastrofstämning ombord.
Tonåringarna börjar diskutera vem som är mest sannolik att överleva vid en krash. Alla röstar på sig själva med motiveringen att de är "överlevnadstypen".
Jag försöker uppfatta vad klockan är genom att kika på den ena tjejens armbandsur och upptäcker till min fasa att vi bara har flugit i femtio minuter.
Tillslut, fortfarande ackompanjeradet av ungens illvrål och tonåringarnas "harsa, brassa, Barcelona" skriker en av de tuperade damerna "Nu landar vi" när hon får syn på de blå landningsljusen på marken. Hon och vänninan applåderar häftigt när vi gör ett jämfotahopp ned på landningsbanan och sedan tillslut stannar.
"Välkommen till Barcelona hela 45 minuter före utsatt tid", säger piloten men jag kan ändå inte hjälpa att det känns väldigt, väldigt lämpligt att den låt som spelas när vi traskar in i bagagehallen är Zombie med Cranberries.
Sommarfötter
På lösa boliner
Kristi Himmelfärds dag spenderade jag ombord på vikingaskeppet Vidfamne som färdades från Älvängen ut till Hönö på Göta Älv. - Det är seglingsförbud här, myste skepparen och fortsatte, Men vad ska dom säga - vi har ju ingen motor.
Meddelande sänt
Idag råkade jag skicka ett sms till fel person. Bläddrade för långt i telefonboken och var lite för snabb med att trycka okej. Nu gjorde det inget, han som fick det blir säkerligen lite förvånad, men det är inte värre än så. Men det fick mig att fundera - förmodligen gör jag bäst att radera de nummer som jag har men inte borde ha i min telefonbok. Fråga mig inte vad det är för nummer! Vill inte ens tänka tanken på hur pinsamt det skulle bli om det plötsligt damp ned ett sms från mig i deras mobil. Nä - bort, bort, bort med dem!
Goda barn på kvarterskrog
Jag åkte till restaurangen i går för att äta lunch. När jag kom fram var ingången fullkomligt barrikaderad. En unge i grå mysbyxor hängde med hakan innanför tröskeln men med tårna på utsidan. En långhårig grabb satt med ryggen mot väggen och dunkade huvudet in i träpanelen. En annan satt med korslagda ben på parkeringen utanför och ytterligare en studsade som en boll upp och ned upp och ned samtidigt som han ropade vad är klockan? vad är klockan?
- Kvart i två, svarade jag varpå alla stelnade i sina rörelser och storögt tittade på mig, för att sedan sjunka ihop än mer i sina positioner.
- Jag har lovat att jag ska köpa majblommor klockan två när lunchen är över, förklarade mamma medans jag trängde mig in i lokalen.
- Och vem ska du köpa av då, frågade jag.
Med en kusligt lugn blick lät mamma mig förstå att den frågan skulle hon ta tag i när det blev dags.
- Vad är klockan?, hördes det utifrån.
- Nu är den tio i, svarade mamma.
Från andra sidan dörren kom ett kvidande. Det lät som det väsande pipet från enkronorssmällarna på nyårsafton.
Klockan två. Prick. Stod de uppradade framför bardisken.
- Kom hit och välj vad ni vill ha, uppmanade mamma oss andra. Jag sponsrar, lade hon till.
För att göra det så rättvist som möjligt köpte vi en blomma av varje försäljare. Pappa bestämde sig för att ta en dekal till bilen också.
- Hur mycket kostar det tillsammans?, frågade han.
- Åhh jag orkar inte räkna ut det, fick han suckande till svar.
När alla affärer var avklarade vändes fem par leriga gympaskor mot kaffebuffén.
- Får vi ta en kaka?
En stunds tystnad följdes av ett ja. Och så mer tystnad.
- Jag kan nog ta ett glas vatten istället, sa han med de grå gympabyxorna.
Sedan var belägringen över.
- Kvart i två, svarade jag varpå alla stelnade i sina rörelser och storögt tittade på mig, för att sedan sjunka ihop än mer i sina positioner.
- Jag har lovat att jag ska köpa majblommor klockan två när lunchen är över, förklarade mamma medans jag trängde mig in i lokalen.
- Och vem ska du köpa av då, frågade jag.
Med en kusligt lugn blick lät mamma mig förstå att den frågan skulle hon ta tag i när det blev dags.
- Vad är klockan?, hördes det utifrån.
- Nu är den tio i, svarade mamma.
Från andra sidan dörren kom ett kvidande. Det lät som det väsande pipet från enkronorssmällarna på nyårsafton.
Klockan två. Prick. Stod de uppradade framför bardisken.
- Kom hit och välj vad ni vill ha, uppmanade mamma oss andra. Jag sponsrar, lade hon till.
För att göra det så rättvist som möjligt köpte vi en blomma av varje försäljare. Pappa bestämde sig för att ta en dekal till bilen också.
- Hur mycket kostar det tillsammans?, frågade han.
- Åhh jag orkar inte räkna ut det, fick han suckande till svar.
När alla affärer var avklarade vändes fem par leriga gympaskor mot kaffebuffén.
- Får vi ta en kaka?
En stunds tystnad följdes av ett ja. Och så mer tystnad.
- Jag kan nog ta ett glas vatten istället, sa han med de grå gympabyxorna.
Sedan var belägringen över.
Progress
... och för den som engagerat följer mitt tillfrisknande kan jag meddela att igår tränade jag för första gången efter olyckan. Lite smidighet och lite styrka blev det. Och det gick bra, hela jag sitter ihop igen!
Därför är jag ingen tant
- Det är bara små tanter med hatt och löständer som väljer den osten, svarade Jenny på frågan vad hon skulle rekommendera Wästgöta Kloster till.
- Eller möljigen små barn på dagis, lade hon till.
Jag är ingetdera. Men Wästgöta Kloster är min favoritost. Den är mjuk i smaken, smälter fint på mina varma mackor och framförallt - den är så lätt att hyvla.
Senare på dagen satt jag ute på balkongen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Men det gjorde lite ont i ryggen efter smällen senast så jag gick och hämtade en kudde att stötta upp svanken med. Och det blåste lite kyligt så jag svepte en filt runt knäna.
Just som jag satt där o tittade på gatorna omkring mig, såg folk som gick och handlade, brevbäraren som kom cyklande, då slog det mig - jag ÄR ju en tant! Här sitter jag med filt om knäna och tittar på mina grannar. Och till råga på allt tycker jag att Wästgöta Kloster smakar alldeles lagom mycket ost. Tantigheten sitter helt klart inte i åldern utan i sinnet.
I ett desperat försök att försöka ändra på det uppenbara bestämde jag mig för att äta min thailunch med pinnar. Det är i alla fall trendigt och coolt.
Mycket nöjd satt jag sedan i en och en halv timme och petade i mig ris med hjälp av två trästavar. Och tyckte att jag hade lurat tantigheten.
- Eller möljigen små barn på dagis, lade hon till.
Jag är ingetdera. Men Wästgöta Kloster är min favoritost. Den är mjuk i smaken, smälter fint på mina varma mackor och framförallt - den är så lätt att hyvla.
Senare på dagen satt jag ute på balkongen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Men det gjorde lite ont i ryggen efter smällen senast så jag gick och hämtade en kudde att stötta upp svanken med. Och det blåste lite kyligt så jag svepte en filt runt knäna.
Just som jag satt där o tittade på gatorna omkring mig, såg folk som gick och handlade, brevbäraren som kom cyklande, då slog det mig - jag ÄR ju en tant! Här sitter jag med filt om knäna och tittar på mina grannar. Och till råga på allt tycker jag att Wästgöta Kloster smakar alldeles lagom mycket ost. Tantigheten sitter helt klart inte i åldern utan i sinnet.
I ett desperat försök att försöka ändra på det uppenbara bestämde jag mig för att äta min thailunch med pinnar. Det är i alla fall trendigt och coolt.
Mycket nöjd satt jag sedan i en och en halv timme och petade i mig ris med hjälp av två trästavar. Och tyckte att jag hade lurat tantigheten.
Den som väntar på nåt gott...
Jaaaa!!!!
Den är tillbaka. Min favorit bland favoriter. Glassarnas glassar. Så enkel men så god.
Top Hat på allas läppar.
Och så skiner solen idag också!
Den är tillbaka. Min favorit bland favoriter. Glassarnas glassar. Så enkel men så god.
Top Hat på allas läppar.
Och så skiner solen idag också!
Att leva Svenssonliv
Det började egentligen redan kvällen före.
Jag hade varit ute och tagit en öl tillsammans med en tjej som jag praktiserade med för två år sedan. Redan det är lite märkligt eftersom jag under praktiken var ganska övertygad om att hon inte gillade mig. Därför blev jag förvånad när vi för nån vecka sedan sprang ihop på gymet och hon föreslog att vi skulle ses nån kväll. Så förvånad att jag såklart svarade ja...
Hur som helst, det var verkligen lite stelt och konstigt när vi träffades och jag var lättad när jag cyklade hemåt igen. Väl hemma hade jag inte mer än kommit innanför dörren när telefonen ringer. Hon har blivit utelåst. Klockan är elva en torsdag. Kan hon få sova på min soffa?
Igen - jag behöver lära mig att säga nej.
Dagen fortsatte sedan lätt absurt. Jag hittade en plasträka i min soppa och damen före mig i mataffären köpte 12 förpackningar sköljmedel. Alla med olika dofter.
Sedan ska jag iväg och träna. Då blir jag påkörd av en bil.
Mitt liv är så normalt. And the sky is green and the grass is blue.
Det bor en liten finne i mitt huvud
När jag gick hem från jobbet i går kväll glimmade ljusen över staden. I luften virvlade snön och himlen var djupt, djupt blå. Det var som om allt hade fått lite skarpare kanter. Varenda detalj blev tydlig, jag hörde varje skiftning i musiken i mp3-spelaren som om jag lyssnade för första gången.
Även känslorna blev mer påtagliga. Jag blev orimligt besviken när jag slängde iväg min äppleskrott och blev påmind om att jag kastar som en tjej.
När jag går över Sjöberget funderar jag över detta. Det konstiga är att när tankarna dyker upp i mitt huvud bryter de - på finlandssvenska.
Och jag gillar det! Det känns som om varje tanke blir lite, lite mer klok och lite mer viktig när jag hör den på finlandssvenska. Det låter eftertänksamt och vänligt och jag blir glad.
Tyvärr håller brytningen inte i sig när jag pratar. Varsågod att testa själv. Kristian Luuk bjuder på två ordvitsar:
1. - Har du jos?
- Javisst, äpple eller apelsin?
- Nej, julgransjos.
2. Tar du smultrona, Tar ja Hallonnen.
Även känslorna blev mer påtagliga. Jag blev orimligt besviken när jag slängde iväg min äppleskrott och blev påmind om att jag kastar som en tjej.
När jag går över Sjöberget funderar jag över detta. Det konstiga är att när tankarna dyker upp i mitt huvud bryter de - på finlandssvenska.
Och jag gillar det! Det känns som om varje tanke blir lite, lite mer klok och lite mer viktig när jag hör den på finlandssvenska. Det låter eftertänksamt och vänligt och jag blir glad.
Tyvärr håller brytningen inte i sig när jag pratar. Varsågod att testa själv. Kristian Luuk bjuder på två ordvitsar:
1. - Har du jos?
- Javisst, äpple eller apelsin?
- Nej, julgransjos.
2. Tar du smultrona, Tar ja Hallonnen.
lycka är...
...att ha tid att läsa hela tidningen till frukosten.
Det fina med nians vagn till Kungsten
På nians rutt är det nästan alltid spårvagnar av nyare modell. Jag gillar inte den gamla varianten där man själv ska försöka pressa upp dörrarna. Jag slänger mig alltid på och håller andan i hopp om att jag ska hinna utan att jackan eller väskan fastnar. Usch!
Har uppmärksammat en egendomlig figur i västra Göteborg. En medelålders man joggar runt på eftermiddagarna -mycket avklädd. Första gången jag såg honom kom han ångande upp för Stigberget iklädd korta löparshorts, joggingskor och röda tumvantar. Det var ungefär en vecka sedan. Idag såg jag honom från mitt fönster. Där kom han springandes i snön - med långbyxor denna gången, men med bar överkropp och samma röda vantar. Jag vet inte hur det var förra gången men idag hade han något stort under ena armen som hindrade honom att röra överkroppen riktigt i löpsteget. Så han lyfte liksom bara benen i tunga steg framåt. Undrar var han kommer ifrån och vart han är på väg...
Och på tal om knepiga människor: På restaurangen igår kom det in en kvinna på eftermiddagen. Hon satte sig vid ett bord och började läsa menyn. Efter ett tag gick jag dit för att ta beställningen.
- Ursäkta har ni inte omelett?
- Tyvärr inte... vi har ju vår italienska a la carte meny. Du hittar inget på den som lockar?
- Jag skulle gärna vilja ha omelett.
- Okej, eftersom vi inte har så mycket att göra just nu ska jag höra med kocken vad han kan ordna.
- Med svamp och räkor. Men ingen ost.
- Ehh... Jaha. Okej.
Så jag gick ut i köket och försökte övertala kocken att göra en omelett som han motvilligt - jag förstår honom - gick med på.
- Jo men visst, han kan ordna en omelett till dig.
- Ja men då har ni ju omelett! Varför står det inte på menyn då?
- Och vad vill du dricka till?
När jag kom hem tittade jag på NCIS som jag blivit alldeles fast i. Av någon konstig anledning blir jag alldeles superfascinerad av scenerna med Gibbs och Abby. De är så grymt omaka och charmiga. Resten av programmet, tja, det hade jag kanske kunnat vara utan...
Filmquiz
Jag gillar filmer som biter sig fast och hänger kvar länge efter att eftertexterna är slut.
Men jag älskar filmer med ljuvliga repliker som dessa:
Vet du från vilka filmer citaten är hämtade?
1. Yes is being my answer. Easy question.
2. Don't look at me with that tone of voice.
3. The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return.
4. Every passing minute is another chance to turn it all around.
5. I can't seem to stop saying things - anything and everything I think and feel.
6. I'm so sorry. I didn't mean it. Well, I meant it, but I was so stupid...
7. Honestly, if you're not willing to sound stupid you don't deserve to be in love.
slutligen en dialog:
8. - True or False: All's fair in love and war.
- True.
- Great answer.
- Good question!
Tack Karin för tipset om den roliga hemsidan. Jag är fast!
Men jag älskar filmer med ljuvliga repliker som dessa:
Vet du från vilka filmer citaten är hämtade?
1. Yes is being my answer. Easy question.
2. Don't look at me with that tone of voice.
3. The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return.
4. Every passing minute is another chance to turn it all around.
5. I can't seem to stop saying things - anything and everything I think and feel.
6. I'm so sorry. I didn't mean it. Well, I meant it, but I was so stupid...
7. Honestly, if you're not willing to sound stupid you don't deserve to be in love.
slutligen en dialog:
8. - True or False: All's fair in love and war.
- True.
- Great answer.
- Good question!
Tack Karin för tipset om den roliga hemsidan. Jag är fast!
Äntligen!
SNÖ SNÖ SNÖ SNÖ!!! Nu är den här och jag blir alldeles pirrig i hela kroppen.
"Mmmm snö..." svarade lillasyster sömnigt när jag ringde nyss. Hon visste vad samtalet gällde.
Fort på med kläderna nu och ut i det vackra vita.
"Mmmm snö..." svarade lillasyster sömnigt när jag ringde nyss. Hon visste vad samtalet gällde.
Fort på med kläderna nu och ut i det vackra vita.
Vilken sorts superhjälte är du?
På denna sidan finns alla möjliga sorters användbara test: Vilken sorts julgran är du? Hur töntig är du? Och vilken är din temasång? Jag kollade min temasång i går och det kunde ju inte bli mer rätt - U2s Beautiful day. Hur kunde de veta att den snurrat här varje morgon i flera dagar...?!
Tillbaks till ruta ett
"Blogg"- en loggbok på webben. Traditionellt syftade loggboken till att dokumentera rutten för en båt. I boken angavs positionsbestämmelser i longituder och latituder.
Varför bloggar du egentligen? Jag har fått frågan många gånger på sistone. Ibland ställd med mycket skepsis. Ibland intresserat. För att samla mina tankar, reflektera över vad jag är med om och dokumentera livet blir svaret. Det är en slags positionsbestämmelse i ord, bild och ljud. Kanske borde jag dokumentera vilken musik jag lyssnar på, den beskriver ofta dagsformen väl... Ett eget soundtrack till mitt liv.
Har varit dåligt på att skriva på sistone. Mest för att jag inte riktigt vet var jag befinner mig för tillfället tror jag. Två veckor kvar tills det bär i väg till Åre för att jobba under alpin-vm. Ska bli så roligt! Men vet inte vad som händer efteråt.
Hur som helst, på tal om att inte veta säkert så hittade jag texten till "The Quiz" på en annan blogg. Den är så mitt i prick!
Lyssna här: http://www.myspace.com/saferide
Varför bloggar du egentligen? Jag har fått frågan många gånger på sistone. Ibland ställd med mycket skepsis. Ibland intresserat. För att samla mina tankar, reflektera över vad jag är med om och dokumentera livet blir svaret. Det är en slags positionsbestämmelse i ord, bild och ljud. Kanske borde jag dokumentera vilken musik jag lyssnar på, den beskriver ofta dagsformen väl... Ett eget soundtrack till mitt liv.
Har varit dåligt på att skriva på sistone. Mest för att jag inte riktigt vet var jag befinner mig för tillfället tror jag. Två veckor kvar tills det bär i väg till Åre för att jobba under alpin-vm. Ska bli så roligt! Men vet inte vad som händer efteråt.
Hur som helst, på tal om att inte veta säkert så hittade jag texten till "The Quiz" på en annan blogg. Den är så mitt i prick!
Lyssna här: http://www.myspace.com/saferide
Me, myself and I
Ingen orginell rubrik... en sökning på Google ger ungefär 1 540 000 träffar. Men innehållet är unikt:
Analyserande. Bestämd. Cynisk. Duktig. Effektiv. Förväntansfull. Godtrogen. Helhjärtad. Irrationell. Jordnära. Kontrollfreak. Lugn. Medelmåttig. Nyfiken. Optimist. Pålitlig. Q Resonlig. Sprallig. Tacksam. Utopist. Vaksam. X Y Z Återhållsam. Ärlig. Överkänslig.
Som jag.
Och du då?
Konstigt bloggämne kanske, men i dessa tider av nyårsutväderingar och listor känns det ändå bra med en sammanfattning. Min verkliga sammanfattning över 2006 kommer dock aldrig bli offentlig...
Analyserande. Bestämd. Cynisk. Duktig. Effektiv. Förväntansfull. Godtrogen. Helhjärtad. Irrationell. Jordnära. Kontrollfreak. Lugn. Medelmåttig. Nyfiken. Optimist. Pålitlig. Q Resonlig. Sprallig. Tacksam. Utopist. Vaksam. X Y Z Återhållsam. Ärlig. Överkänslig.
Som jag.
Och du då?
Konstigt bloggämne kanske, men i dessa tider av nyårsutväderingar och listor känns det ändå bra med en sammanfattning. Min verkliga sammanfattning över 2006 kommer dock aldrig bli offentlig...