Hanna

- Det är bara små tanter med hatt och löständer som väljer den osten, svarade Jenny på frågan vad hon skulle rekommendera Wästgöta Kloster till.
- Eller möljigen små barn på dagis, lade hon till.
Jag är ingetdera. Men Wästgöta Kloster är min favoritost. Den är mjuk i smaken, smälter fint på mina varma mackor och framförallt - den är så lätt att hyvla.
Senare på dagen satt jag ute på balkongen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Men det gjorde lite ont i ryggen efter smällen senast så jag gick och hämtade en kudde att stötta upp svanken med. Och det blåste lite kyligt så jag svepte en filt runt knäna.
Just som jag satt där o tittade på gatorna omkring mig, såg folk som gick och handlade, brevbäraren som kom cyklande, då slog det mig - jag ÄR ju en tant! Här sitter jag med filt om knäna och tittar på mina grannar. Och till råga på allt tycker jag att Wästgöta Kloster smakar alldeles lagom mycket ost. Tantigheten sitter helt klart inte i åldern utan i sinnet. 
I ett desperat försök att försöka ändra på det uppenbara bestämde jag mig för att äta min thailunch med pinnar. Det är i alla fall trendigt och coolt. 
Mycket nöjd satt jag sedan i en och en halv timme och petade i mig ris med hjälp av två trästavar. Och tyckte att jag hade lurat tantigheten.