Hanna

På nians rutt är det nästan alltid spårvagnar av nyare modell. Jag gillar inte den gamla varianten där man själv ska försöka pressa upp dörrarna. Jag slänger mig alltid på och håller andan i hopp om att jag ska hinna utan att jackan eller väskan fastnar. Usch!

Har uppmärksammat en egendomlig figur i västra Göteborg. En medelålders man joggar runt på eftermiddagarna -mycket avklädd. Första gången jag såg honom  kom han ångande upp för Stigberget iklädd korta löparshorts, joggingskor och röda tumvantar. Det var ungefär en vecka sedan. Idag såg jag honom från mitt fönster. Där kom han springandes i snön - med långbyxor denna gången, men med bar överkropp och samma röda vantar. Jag vet inte hur det var förra gången men idag hade han något stort under ena armen som hindrade honom att röra överkroppen riktigt i löpsteget. Så han lyfte liksom bara benen i tunga steg framåt. Undrar var han kommer ifrån och vart han är på väg...

Och på tal om knepiga människor: På restaurangen igår kom det in en kvinna på eftermiddagen. Hon satte sig vid ett bord och började läsa menyn. Efter ett tag gick jag dit för att ta beställningen.
- Ursäkta har ni inte omelett?
- Tyvärr inte... vi har ju vår italienska a la carte meny. Du hittar inget på den som lockar?
- Jag skulle gärna vilja ha omelett.
- Okej, eftersom vi inte har så mycket att göra just nu ska jag höra med kocken vad han kan ordna.
- Med svamp och räkor. Men ingen ost.
- Ehh... Jaha. Okej.

Så jag gick ut i köket och försökte övertala kocken att göra en omelett som han motvilligt - jag förstår honom - gick med på.

- Jo men visst, han kan ordna en omelett till dig.
- Ja men då har ni ju omelett! Varför står det inte på menyn då?
- Och vad vill du dricka till?