Hanna -

Living la vida loca

For forsta gangen pa semesterresa pa egen hand. Spannande! Och skont att bara ha sig sjalv att skota. jag ater nar jag ar hungrig, sover nar jag ar trott, badar sa lange jag vill. Men anda kanns det lite trakigt. Rhodos som jag kommit till ar en fantastisk o med en stadskarna fran jag tror 1300talet. Gamla stan ar helt fantastisk och resten av Rhodos stad ocksa. Sa det ar lite trakigt att inte ha nagon att dela allt det fina med. Nu ar det jag och min kamera - som tur ar! Och det som ar bra nar man ar ensam ar att det blir lattare att stifta nya bekanntskaper . Jag har traffat en duvfarbror som matar 100 duvor utanfor radhuset varje dag klockan fem till exempel. Och hade jag velat hade detta kunnat bli en riktigt, riktigt billig semester - om jag hade tackat ja till alla erbjudanden om middag eller drink till exempel. Men - greker med stora feta guldkedjor ar inte riktigt min grej, sa jag betalar garna sjalv...
Manga fina bilder ska laggas ut snar jag kommer hem. Men for nu - efaristo och kalispera!

2006-09-07 @ 21:14:44 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

hjälpsam tidning

Jobbade sent på tidningen härom kvällen och var den enda kvar på redaktionen vid tiotiden när det ringde:

- Hej Bengt Svensson här. Jo du förstår jag har ingen tidning, så jag undrar bara vad det är för datum idag.
- Jaha, jo det är den 8 augusti.
- Oh va bra, då har jag inte missat mina barns födelsedagar ännu.
- Fint. Men ha en fortsatt bra kväll då..!

2006-08-16 @ 11:35:40 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

att mötas

Vissa människor verkar ha precis samma vanor som jag. Det finns några personer som jag jämt stöter på när jag är ute. Två av dem är mina grannar. Det är kanske inte så konstigt att vi träffas i mataffären eller på spårvagnshållplatsen ... Men jag ser dem på stan också, och på utflykten vid havet, och i bilkö på landet. Och det är alltid samma två personer, trots att det finns 28 lägenheter i huset ... Och en tjej som jag jobbade med på caféet på bussterminalen dök plötsligt upp i Halmstad när jag pluggade där. Och nu bor hon i mitt kvarter ...

Sen finns det dem man önskar träffa på av en slump - men aldrig någonsin gör.

2006-08-16 @ 11:29:28 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

När sporten tar fram det bästa i oss

Jag gråter inte så ofta. Mer när jag är glad än när jag är ledsen faktiskt. Men i idrottssammanhang kommer tårarna ofta. Jag blir rörd av stolta 13-åringar som lyfter segerbucklan i Gothia Cup. Och jag får gåshud när idrottare sjunger med i sin nationalsång med lungornas fulla kraft eller när publiken applåderar uppmuntrande när en skadad atlet reser sig upp igen. När idrotten är som bäst, då besitter den en alldeles magisk gränsöverskridande förmåga.

För ett par år sedan var jag ledare för ett fotbollslag med 6-åringar. Vi skulle spela en av vårens första matcher och domaren hade knappt hunnit blåsa igång spelet förrän motståndarna gjorde mål.
En kille i vårt lag kommer rusande emot oss vuxna. Han sträcker armarna rakt ut och gastar lyckligt – mååååååål!
– Men, säger vi och skakar förvånat på huvudena. Det blev ju mål för det andra laget.
– Jaa. Men såg ni så snyggt det var?! jublar han.
Han knyter nävarna framför sig och boxar rakt ut i luften.
– Ja, ja, ja, mumlar han för sig själv och avslutar med en piruett.
Det där är äkta idrottsglädje.

Hemma hos mina föräldrar sitter pappa ibland framför Bingolotto på söndagskvällen – utan lott.
– Varför?, undrar jag stilla.
– Jag tycker det är roligt att se när de vinner, blir det självklara svaret.
Det är härligt att glädjas åt andras framgång.

Nu har friidrotts-em dragit i gång i Göteborg. Friidrotten är en speciell sport. Rekordhöjder, rekordhopp och rekordlopp. Människan tävlar mot naturens lagar och gränser, lika mycket som mot medtävlarna. Kanske gör det det lättare för oss att glädjas åt andras framgångar...?
... och kom inte och säg att du oberörd kunde se på när Carolina Klyft tog emot sin medalj....!

2006-08-08 @ 21:14:56 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()