Hanna

Jag trodde jag hade koll på mitt känsloliv. Folk vänder sig ju till mig för att få prata om sina trassliga liv, det trodde jag var ett kvitto på att jag vet vad jag pratar om. Men så är det inte. När det gäller vad jag själv tänker och känner tar orden slut har jag märkt. Det hjälper inte om jag förbereder mig för en situation. Det blir alldeles tomt och tyst i mig ändå. Läskigt! Undrar om det hänger ihop med att inte vilja utsätta sig själv för att bli sårad och besviken. Om man inte känner efter riktigt noga kan man kanske inbilla sig att det är bra. Men jag missar ju det som är bra och fint också.

Konstigt att jag i 26 år inbillat mig att jag fungerar på precis motsatt sätt...! Mycket konstigt!

Tur att jag har lite lediga dagar nu så jag hinner fundera! Och så kan jag surfa runt på nätet och hitta roliga saker som kreativa, påhittiga människor (som i dagsläget ger mig prestationsångest men som jag hoppas snart skall vända till inspiration) har kommit på:
http://modegrisen.blogspot.com/

PS. Har börjat bli nervös över sommarjobbet på Alingsås Tidning. Rubriker är inte min starkaste sida ...