Hanna

Framför mig, nej förresten, inte framför mig för jag håller min kant i bassängen på Valhalla, men mitt i motionsbanan simmar en kvinna i svartbaddräkt, röda glasögon och kortklippt hår. Hon har en väldigt speciell stil där hon ligger på sidan och paddlar sig framåt. Det går långsamt. Efter att ha iakttagit henne en stund funderar jag på om det är för att hon inte vill bli blöt i håret.
Själv har jag lite bråttom förbi. På kanten av bassängen står nämligen en man och coachar ett gäng simmare med badmössor, simglasögon och speedos. Jag simmar så fint och snabbt jag bara kan, i hopp om att bli upptäckt och erbjuden en plats i simlaget.
Böj, vinkla, ut, ihop. Böj, vinkla, ut ihop. I min stora häpnad över att jag kom ihåg minnesramsan från simskolan för 25-år sedan glömmer jag att stänga munnen och får en rejäl kallsup. Jag frustar och sprattlar i en dramatisk kamp för att överleva, men inte ens det får simtränaren att titta åt mitt håll.

Nog för att jag anar att jag har en dold talang som bara väntar på att upptäckas – men simning kanske inte är grejen ändå… När jag går ur polen kommer ett gäng äldre damer in. De är gråhåriga med pärlhalsband, baddräkter som täcker nästan hela benen och någon har en badmössa med färgglada blommor. De ska motionssimma, men av någon anledning associerar jag till konstsim – kan det vara min grej?!