Hanna

I går kväll var jag och handlade. När jag kom ut ur butiken vid halv tio-tiden var det mörkt och varmt ute. Och jag hörde helt hjärtskärande barnskrik. Efter att ha följt ljudet hittade jag en liten tjej, kanske två år, i en cykelkärra som stod parkerad vid sidan av ingången. Där satt hon, ensam, instängd bakom plastkapellet och grät. En kille som stod och väntade i närheten såg att jag tittade och berättade att pappan gått in i affären. Hur kan man göra så?! Visst, det kanske är bökigt att ha med sig ungen in i affären om man bara vill handla något snabbt. Men, ursäkta, det ingår liksom i jobbet. Barn är bökiga! Tur för den pappan att jag inte var kvar när han kom ut igen..! Funderade ett tag på om jag skulle köra runt cykelkärran till baksidan av huset och gömma barnet – bara så att pappan skulle lära sig en läxa. Men jag var inte helt säker på om det skulle anses lagligt, så jag valde att cykla hemåt när en annan förbipasserande kom fram och satte sig hos den lilla tjejen. Förövrigt har min mamma glömt min lillasyster på Åhlens en gång. Men det var inte med flit.