Flirta med finess
När jag var 13 år och gick i sjuan var jag kär i en kille i nian. Han hade svart skinnjacka och åkte moppe på rasterna. Och han hade det finaste leendet på jorden. Trots att vi aldrig pratade med varandra visste jag att han var kär i mig med. Jag såg det på sättet han låtsades greja med sin moppe varje gång jag gick till cykelstället.
På kvällarna cyklade jag två och en halv kilometer till hans bostadsområde. Sedan cyklade jag fram och tillbaka på gatorna i hopp om att få syn på honom. En gång tyckte jag att jag såg honom i ett av fönstrena. På bildlektionen fick vi i uppgift att rita en dörr. Jag skrev hans namn -P. Andersson - på min dörr. Som en kod, från mig till honom.
Nuförtiden blänger jag argt efter mopedligisterna. Särskilt efter dem som rivstartar med ett tjut så att det gör ont i mina öron.
Mina kodade meddelanden kommer i SMS-form där jag lindar in och förvränger det jag egentligen vill ha sagt. Och istället för att cykla runt går jag en extra sväng på Hemköp där jag såg honom förra veckan.
Så mitt beteende har ändrats...
... men bara marginellt.
På kvällarna cyklade jag två och en halv kilometer till hans bostadsområde. Sedan cyklade jag fram och tillbaka på gatorna i hopp om att få syn på honom. En gång tyckte jag att jag såg honom i ett av fönstrena. På bildlektionen fick vi i uppgift att rita en dörr. Jag skrev hans namn -P. Andersson - på min dörr. Som en kod, från mig till honom.
Nuförtiden blänger jag argt efter mopedligisterna. Särskilt efter dem som rivstartar med ett tjut så att det gör ont i mina öron.
Mina kodade meddelanden kommer i SMS-form där jag lindar in och förvränger det jag egentligen vill ha sagt. Och istället för att cykla runt går jag en extra sväng på Hemköp där jag såg honom förra veckan.
Så mitt beteende har ändrats...
... men bara marginellt.
Kommentarer
Trackback