Handtag, famntag, klapp eller kyss?
Jag har funderat en del på det här med kroppskontakt. Det hela började med att jag plötsligt kom att fråga mig själv hur det kommer sig att jag tycker att jag har rätt att ta i alla barn som jag möter. Plötsligt när jag gullade med en söt liten ettåring häromsistens fick jag för mig att hon blängde på mig och bara hoppades att den främmande, dumma tanten skulle sluta. Och jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag tar mig friheten. Kan det vara för att de är så oemotståndliga?
Helt klart är att ju äldre vi blir, desstu fler och tydliga gränser sätter vi upp för vad som är okej, och för vem.
Jag gillar när någon rufsar i mitt hår. Inte så mycket kanske för själva rörelsen, men för att det är ett så tydlig tecken på att någon tycker om mig. Man varken kan, eller vill, rufsa vem som helst i håret.
Och det finns mycket annat man bara inte gör.
Två gånger har jag på jobbet fått en dask i baken. Den ena gången var det av en berusad man på restaurangen. Han gör aldrig om det. Den andra gången var det en pensionär, utrustad med en träslev, som ville fånga min uppmärksamhet på Panduro. Inte heller hon kommer göra det igen.
Att skaka hand kan tyckas vara ett väldigt okomplicerat fall av kroppskontakt. Ha! Inte! När ska man till exempel sluta ta i hand? Träffade två bekanta ute häromkvällen. Kramade dem båda och småpratade ett tag. När jag skulle gå sträckte den ene fram handen. Men inte kunde vi väl ta i hand nu när jag skulle gå - det var ju som att klättra baklänges på kroppskontaktsprogressionens stege? Skulle jag kanske ta tag i den utsträckta handen med båda mina och skaka den? Sådär som bara egocentrerade presidenter och kungar gör i en fåfång tävlan om vem som skall framstå som mest hjärtlig vid ett möte inför pressen? Som i en tafatt där målet är att få sin egen hand överst.
Tacka vet jag barn. De visar i allafall sitt missnöje när de inte tycker att det passar längre. Och så länge som de gurglar och flinar tänker jag fortsätta att kittla dem på magen och klappa dem på kinden.
Mig får du i allafall krama hur mycket som hellst!
kram,
H
PS: Jippie - min bästis kommer till storstaden till helgen!
Hehe att gå bakåt på kroppskontaktsstegen.. det var bra skrivet. Hoppas du inte varit ute i regnet, det har jag. Men no more ! =) Slut på cyklandet.Kram på dig raring
Haha, jag MÅSTE få veta vad du gjorde med de daskande pensionärerna??
Det är nästan så man blir lite sugen att testa vad som sker... Vänd inte ryggen till nästa gång vi ses ;)
Jag visste det. Så fort jag regelbundet läser din blogg slutar du regelbundet skriva i den. Ska låssasglömma den ett par månader så är den full nästa gång jag loggar in!
Sorry Jess! Har varit på minisemester. Men efter tolv timmar på tåg har jag hunnit få många nya idéer till framtida blogginlägg!