Hanna

Var på födelsedagsfika hos Karin ikväll. Mysigt! Och med kakbuffé! På vägen hem skulle jag tanka bilen som jag lånat av föräldrarna. Svänger glatt in på bensinstationen, tankar och - inser att jag glömt plånboken hemma. Försöker övertyga kassörskan om att ta min mobiltelefon eller - hur dum är inte jag...?- mina nycklar i pant. Gissa reaktionen när jag står utanför min dörr där hemma för att hämta pengar men inte kan komma in för att nycklarna ligger på bensinstationen... Hur som helst, nu blev det inte så. Det är emot reglerna och hon får inte släppa iväg mig hur mycket jag än bedyrar att jag är en hederlig människa. Jag ser mig omkring efter någon som kan rädda mig. Om jag hade varit Reese Witherspoon och detta hade varit Hollywood så skulle åtminstone någon av de snygga killarna på tappen erbjuda sig att betala åt mig. Jag skulle le förtjust och resten skulle vara en förutsägbar lovestory med lyckligt slut. Men jag är inte Reese Witherspoon, och detta är Statoil Gasklockan en tisdagsnatt i oktober. Så jag får finna mig att snällt vänta vid hyllan med spolarvätska, tvättsvampar och vax tills mamma kommer och löser ut mig. 150 och 50 var jag värd.