Hanna

För en vecka sen hörde jag en predikan som handlade om att vi ska ta vara på varje dag. Livet skall inte bara passera, det skall levas. Jag höll med fullständigt och tänkte att nu skulle det bli revolutionära förändringar i mitt liv. Varje dag skulle vara värd att minnas, varje timma skulle spenderas med omsorg. Inte på något jobbigt sätt, men så att jag mer medvetet skulle styra vad jag fyllde mina dagar med.
Sen fick jag panik.
Satt hemma och visste inte vad jag ville göra och med vem först. Som om jag behövde rangordna mina företaganden. Fylla varje dag med så mycket innehåll som möligt. Säkert var det inte så han menade, han som pratade om att spendera sin tid väl.  Men det slog slint i huvudet på mig. Kanske var det de hundra artiklarna jag skulle skiva för skolan som ställde till det tänkte jag. Eller många extratimmar på restaurangen.
Idag har jag jagat fram över stan för att hinna med allt. Skola, skjutsa pappa, träna, äta, och ha picnic med klasskompisarna. Först nu slår det mig att vad han kanske menade när han sa det där om att leva varje minut inte handlar så mycket om att noggrannt välja vad man gör varje stund, utan mer att helhjärtat vara närvarande just där man råkar vara just då.  Det ska jag testa imorgon. Eller vänta, nu gjorde jag det igen... Varför vänta till imorgon? Jag börjar nu!

En journalists främsta dygd är att skriva kort och konkret. Jo jag tackar jag ...