Jag ser tecken

Jag har alltid haft en lite märklig fascination för vissa sifferkombinationer på klockor.
Det började med att jag tidigt lärde mig att om man såg klockan bli 11:11 eller 22:22 (på ett digitalur då) så fick man önska sig något. Jag kunde ligga vaken i sängen och vänta in rätt tidpunkt.

Senare har jag börjat jubla när jag ser kombinationen 12:34 eller 23:45 - bara för att bemötas av mitt sällsakps lite förvånade reaktion och frågan "jaha, vadå då?". Men det går inte att förklara, det känns bara bra.

De senaste veckorna har jag börjat se tecken. Ovanligt ofta kastar jag en blick på klockan just när de här magiska sifferkombinationerna dyker upp. Jag vet inte vad det betyder ännu, men jag är säker på att det är något bra. Spännande!

Wohoo! Och just nu är klockan på min dator 18:18 - ja ni förstår ju...!

Inget magiskt med denna kombination dock.

Ät, älska och be

Jag vill varmt rekommendera Elizabeth Gilberts bok Eat, pray, love (eller i den lite mer pretentiösa svenska översättningen Lyckan, kärleken och meningen med livet). Det är en fantastisk bok! Undrar om alla känner igen sig lika mycket som jag?
I senaste kapitlet åkte personen det handlar om till Italien för att lära sig det vackra språket och hon blir nästan personligt förnärmad av ordet schermo (uttalas med s och k i början, inte med sje-ljud, och betyder skärm) för att det är så fult.
Några timmar tidigare hade jag skrivit en ansökan där jag bland annat berättade att mina favoritord är kastrull (för att det låter så roligt) och möjligheter (för att det innehåller så mycket bra) och därför skrattade jag nu högt åt att den här författaren kan bli lika engagerad av ord, hon med.
Okej, det här var kanske ingen bra bokrescension - men LÄS DEN! Verkligen!


Kjell sjunger sina egna låtar. Eller?

Igår hälsade jag på i sommarstugan hos mormor och morfar. Eftersom det var sista onsdagen i månaden gick vi upp tidigt och styrde bilen mot Nossebro där det hölls marknad. Jag har hört talas om denna marknad flera gånger, men aldrig varit där - så det var såklart spännande!

Bäst tyckte jag om ståndet där Kjell Fredriksson sjöng egna låtar. När vi passerade var han dock inte på plats. Vi kunde heller inte vara säkra på att han sjöng just egna låtar eftersom den delen på skylten var övertäckt med vit maskeringstejp. Men hade han varit på plats hade han säkerligen sjungit någon form av låtar. Jag hade velat höra!

Morfar ställer snällt upp på bild när Kjell Fredriksson uteblir.

Måndag i Göteborg

Var en sväng in på kontoret för att hämta upp E för lunch. Mitt skrivbord hade plundrats på alla fungerande tekniska prylar, i utbyte hade jag fått en sorgligt vissen växt i svart kruka. Tur att jag inte skulle tillbaka och börja jobba just idag...
Mötte istället upp mamma för en kaffe och promenad i Trädgårdsföreningen. Hon lämnade sedan över mig till pappa som bjöd på middag och fotboll. Vem säger att man inte behöver sina föräldrar efter 18...?

Denna sorgliga syn mötte mig när jag var på snabbvisit på jobbet.  Jag trivs bästa här, där jag får luuuukta på blommorna. Hej Blåvitt!

Vänner från förr

Charlotta hade lyckats samla hela tjejgänget för en fika. Med Elias som välkommet nytillskott. Så söt som man kan bli! Helen kom ända från Stockholm och Marias mage var stor - men fastade inte på kort. Kanonmysig lördag helt enkelt!

Elias flirtar med kameran  Kolla, det finns två av mig!
Elias  Mamma och moster

Dagens (veckans!) låt

Och idag lyssnar jag till John Mayers "Waiting on the world to change" för att känna lugnet.

Världens bästa frukost

Dagen inleddes med frukost med världens bästa syster på kafé Zenit i Majorna. Ombäddade av grönskande planteringar, med solen i ryggen och med dragspelskonsert på håll. Obeskrivligt idylliskt!
 Yoggifrukost på kafé Zenit.


En sommarnatts (mar)dröm

Mitt fina nattlinne i vit bomull med spetsar är en ljuvlig sommardröm. När man har det borde man vakna och äta jordgubbsfrukost i morgonsolen på en altan som inte har en enda träflisa man kan trampa på. Och håret är alltid nytvättat och benen bruna och det står bara inspirerande, engagerande nyheter i tidningen.

Men nu har jag vaknat panikslagen två nätter i sträck med axelbanden snurrade som snaror runt halsen och tyget obekvämt tvinnat och känner att - nej - det får vara nog. Nu knölar jag in det längst in i garderoben. Finns det verkligen tjejer som lyckas vara så där lyxiga hela tiden?!

Varvskatt

Lillasyster och jag kvällspromenerade i ett vårvackert Göteborg häromkvällen. Längst ut vid varvet i hamninloppet fick vi sällskap av den här lille krabaten som visade oss var han bor. Egen ingång med trappa och allt! Livet som katt verkar rätt gött. Åtminstone i maj när fåglarna sjunger och man kan sitta i solen långt in på kvällen.