Frysta nappar
Det är godisnappar alltså, som man lägger rakt in i frysen och låter stelna. Supergott! Jag gillar nästan allt godis fryst, fast det låter märkligt. Hum, kan inte komma ihåg hur det började bara... Nu har jag iallafall hunnit testat mig igenom de flesta varianter. Nappar är bland de bästa. Skumgodis är också en hit.
Månen ligger långt ned mot horisonten och är orangeröd. Jag har bestämt mig för att ta en extra semesterdag imorgon.
Det är nåt som luktar
- Du måste gå nu för då får jag äntligen ta av mig mina skor och lufta fötterna. Jag dööör, sa Robert som dessutom svettades i jeans och långärmad skjorta i värmen.
Han förklarade att om jag inte hade gått när han fick av sig skorna fanns det en viss risk att jag skulle dö istället.
Vänligt av honom att varna.
Hemma hos mig luktar det gott! Nybakade chokladmuffins och Jasmin som jag plockade i en trädgård på vägen hem. (Ja visst, jag var skitskraj att de som bodde i huset skulle komma ut och skälla på mig, men det var det värt!)
Färgerna blir ju lite skumma när jag fotar med mobilkameran - och bilderna oskarpa. Men det gör ingenting när det är lukten som är det viktiga.
En bra söndag
Samuels pappa dricker alltid champange på söndagseftermiddagarna. Ibland får de sällskap över för middag, ibland inte. Det spelar ingen roll.
Vi drack också champange i söndags. Mest för att det var Samuels födelsedag, men det är verkligen en trevlig tradition. Dessutom firade vi med stor kakbuffé (svenska och franska i kombination). Jum!
Krokodilerna på tallrikarna har partyhatt och ballonger. Särskilt för Hanna - sa födelsedagsbarnet!
Jag kröp upp i soffan i min bästa sköna söndags-pose (behövde inte anstränga mig särskilt mycket) och lät mig bli fotad. Åh så mycket bättre än söndagsångest!!
Min nya vän E
Direkt när matchen var slut trampade två lite för blonda, lite för unga tjejer fram till honom och började snacka vilket naturligtvis ledde till missbelåtna grymtanden bland vännerna.
Då klev E, en ny bekantskap för mig, fram. Hon erbjöd sig högtidligt att tackla tjejerna så att de skulle hamna i en hög på golvet innan de ens hann blinka. Nog för att det var lockande, men något i hennes blick skvallrade om att hon möjligen menade allvar varför vi bestämt avböjde.
- Ok, då nyper jag dem bara i stjärten istället, sa hon.
Och iväg marscherade E. När hon passerade tjejerna tog hon ett rejält grepp i inte bara den enas, utan i bådas, rumpor. Hon nöp till och gick sedan mycket rak i ryggen därifrån, svängandes på sin handväska.
Fast i plast
Tips för fint kontor
Härliga helg
Helgen som gick var fylld med angenäma aktiviteter. Styrsö, Syster, Segling, Släkt, Sol, Skratt, Skratt och Skratt. De åtta oumbärliga S: en.
Först urartade fredagens middag till tävling om vem som kom först ner i sjön. 
Kusinfamiljen vann.
Lördagen ägnade syster och jag åt bokläsning och kaffedrickande i kyrddträdgården på Styrsö. Jag känner mig dock skeptiskt till om man får kalla sig kryddträdgård när man har balkonglådor som ser ut såhär...
Fiskmåsarna hade fått ungar. Fluffiga och gulliga.
På söndagen gick starten i den näst sista etappen i Volvo Ocean Race och det var folkfest på Marstrand, som sig bör. Men det blev ett snöpligt slut för ledarbåten som körde på grund strax söder om ön på väg mot Stockholm (låter förresten helt fel att köra söderut från Göteborg med sikte Stockholm...!) Norskan som stod brevid mig på klipporna utbrast på klingande norsk "De har seilet runt hele verlden, ock de har icke lert sig bedre". Klockrent!
Sedan ägnade mor och jag oss åt botaniska undersökningar:
Slutligen blev det Liseberg för hela slanten med två killar i åldrarna 9 och 11. Puh!
Helena letar ursäkter för mig att slippa åka det värsta snurrigaochuppochnerpåiga.
Sluta com hem!
Det känns som om jag har fått en "bästa kompis" på halsen som är lite för påtrångande för att vår relation ska fungera. Samtalslistan i min mobil avslöjar att Com Hem har ringt upp mig fem gånger de senaste två veckorna. Kom igen! Det är ju oftare än jag pratar med min mamma! Dessutom plingade det nyss på dörren. Jag hoppade upp ur soffan och undrade nyfiket vem som skulle glädja mig med ett spontanbesök idag. Det var Nick från Com Hem. Han skulle bara kolla att allt fungerade bra. Trevligt av honom, förvisso. Men nu får de ge sig, jag orkar inte lägga in ytterligare en punkt på min vardagssysslor-lista: Diska, tvätta, hör av mig till mitt bredband/tv-bolag...
Ursäkta, har du sett Livet?
En man behövde en miljon kronor för att hans son skulle kunna få en livsviktig operation. Varje dag gick mannen ned på knä och bad till sin indiska gudabild, en rundmagad guldgud med en rolig mössa.
- Snälla, ge mig en miljon.
Han bad, dag efter dag.
- Snälla, ge mig en miljon.
Men han fick inga pengar.
Han fortsatte med sina böner, tills en dag den runde lille guden lyfte på sin mössa och irriterat sa:
- Men köp en lott nån gång då!
Ibland önskar jag ju att tillvaron innanför mina fyra väggar skulle vara lite roligare, så, inspirerad av denna historia gav jag mig idag ut med avsikten att låta Livet hända med mig.
Och det funkade!
Först träffade jag på Helenas fransman och hade en intressant pratstund, det blir ju på ett annat sätt än när H är med. Sedan sprang jag på två bekanta som visade sig ska på samma midsommarfest som jag. En rolig fest kändes genast ännu lite roligare! Mycket nöjd med vad Livet erbjöd promenerade jag vidare till mitt favoritcafé i Haga. Kaffe, bra bok, kvällssol och småfåglar till sällskap. Det var vad min lott innehöll idag. Inte dumt alls!
Tacksam svensk
Jodå, vi satt bänkade framför TV:n igår för att se en fotbollsfest. Med tröjor, flaggor och höga förväntningar. Men det är glömt nu. Det finns ju så många andra skäl till att vara nationaldagsglad:
Svensk sommar när den är som bäst
Svensk färskpotatis
Sveriges växlande årstider
Svensk musik
Svensk design
Svenska allemannsrätten
Svenska kanelbullar
Svensk tennis
Gamla kort, men farmor är så gullig när hon låter sig spökas ut i Sverigehatt. Annars är hon så här fin!
Åh den ljusnande framtid är vår
Lillkusinen Rasmus tog studenten igår. Regnet vräkte ned när de sprang ut, men som tur är brukar studenter inte bry sig om sådant. För framtiden är ljusnande.
Helena konstaterade efter en stund att hon hade helt fel taktik - litet paraply ovanför alla de stora.
- Jag står ju i en dusch här, hojtade hon!
Själv konstaterade jag att det var tio år sedan... Hur gick det till? Och som finurliga Marie sa:
- Det var härligt när vi hade livet framför oss, istället för så mycket runt omkring oss.
Pojkarna Renås. Pappa, farfar och lillbrorsan firar studenten.
Skolskjuts fick en ny innebörd dagen till ära.
På alla håll hände något roligt.
Helena och Samuel kom till slut på tricket med paraplyet...
Det är lätt att glömma
- Jag åker nu. Vänta vänta, jag hittar inte min mobil. Jäklar, då måste jag ha glömt den där uppe, jag får gå tillbaka...
Jag:
- Men hallå, du pratar ju med mig i mobilen!
Oj som vi skrattade!
Dagens tänkvärda
Dagens självklarhet
Du har en kompis som cyklar varje dag till jobbet och dessutom tränar tre kvällar i veckan. Du har en vän som avancerar i rekordfart på jobbet. En annan väninna är suverän på att ta sig tid när du (eller vem som helst annars) behöver få prata av sig. Du har en vän som ägnar hela helgerna åt ideellt hjälparbete, en vän som är världens bästa mamma och som bakar bullar till grannskapets alla ungar. Två kompisar som startat eget företag och en med ett hem som taget ur senaste inredningsmagasinet.
Det är klart att du inte kan mäta dig med allt det där på en gång!
Ljuvliga juni
Det gamla stationshuset har ett välslipat trädäck, lite soft musik i högtalarna, härlig somrig diseldoft, sköna rödklädda kuddar att sitta på och supersöta tallrikar, röda med vita prickar.
Mormor gör en grimas. Husen - förlåt, palatsen - i området är enorma. Det här såg så roligt ut - som en maräng! Och en sån här båt önskar jag mig! Ja tack! Tack så mycket!
Sedan körde vi vidare och hamnade (ingen tillfällighet när det är mamma som styr bilen..) på Särö handelsträdgård.
Fiiina blommor i helt otroliga färger. Och en pelargon som heter Tant Hanna.
Sedan blev det grillning med resten av familjen. Sommaren har börjat!
Så retro!
Men så very Carrie Bradshaw, innan hon ens var uppfunnen liksom.
